The clock struck twelve

Så. Det är ett år sedan jag skrev här. 
Ett år. Förstår inte det.
Så mycket har hänt sedan dess och någonstans mitt i friheten så blev det så himla svårt att skriva här. 
Tid har gått mina vänner. Lång tid. För mig har det gått fort. Alldeles för fort. 
Efter den mest fantaskiska sommaren i mitt liv flyttade jag till internat och målade massor. Sen flyttat till england och härjat. Jag har fått systrar som jag kommer älska och bära med mig i mitt hjärta för resten av mitt liv. 
Jag har gråtit. Jag har varit förstörd. Det har varit slut och det har börjat igen. 
Jag har skrattat mer än någonsin. Jag har gjort mer saker än i mitt liv i totalen. Jag har köpt tyllkjol och blivit vegetarian. Jag har varit lycklig och nöjd för första hösten i mitt liv. Jag älskar livet. Jag gör det, och jag hade inte insett det innan. 
Emotionellt omtumlande men så otroligt lyckat. Utvecklande. Självständigt.
Ett hjärta som måste klappa för sin egen skull.
Sedan kom jag tillbaka till Stockholm.
Sen kom han.
Sen flyttade vi ihop.
Knasigt. Så himla knasigt.
Och jag har jobbat i skobutik och på restaurang och vi har redan hunnit betala åtta månaders hyra. 
Sen har jag slutat och kommit in på skrivarlinje och skriver så mycket nu. Hela tiden nästan. 
 
 

Och jag har inte skrivit här på ett år, för allt blev så svårt att hantera och jag behövde skriva i mina skrivböcker och bara prata med mina vänner. Och det var så mycket här som påminnde mig om det gamla. Har ju ändå haft denna bloggen genom så jävla mycket svårt och jobbigt. Genomgått hela gymnasiet och bearbetat så mycket.
Ni som läser har säkert redan glömt vem jag är. 
Och jag är faktiskt inte samma person längre, även fast jag ständigt ändrats genom alla år, så blev 2012 en brytpunkt för mig.
Jag har hunnit göra så mycket. Vissa saker som behöver berättas om och andra som jag kanske håller för mig själv. 
 
Jag har efter detta år också hunnit starta en ny blogg, som jag inte egentligen vet vad jag vill med, men det kommer som innan bli mycket text och förhoppningsvis mer bilder och bättre inlägg, för att bearbeta och dokumentera. Jag hoppas ni vill eller kanske redan har följt med mig dit. 
http://julialvina.blogg.se/
 
Jag hoppas ni har haft ett bra år. Fått bearbeta och uppleva bra saker. 
För det har jag fått. Och jag har förändrat mitt liv. Och jag mår bra.
Jag mår så enormt bra.
 

Because I didn't have the heart or strength to say, I'll miss you when you're gone

Det gör fantastiskt jävla ont att vara kär. Han förstod inte varför och när jag sa; jag tycker om dig så himla mycket mer än jag trodde, såg han mig i ögonen och kysste mig. Sen kramade han mig hårthårthårt så länge att jag tappade andan och började gråta. Det gör ont, sade jag, och då tror jag att han förstod.
Det gör fantastiskt jävla ont för att kroppen liksom släpper på allt förutom den lilla punkten i mitten av bröstet och det finns liksom inget som lättar trycket just där.
Det bara exploderar snart
- Känslan av att sitta på ett plan som tar mig kilometer ifrån honom för varje sekund som går är den värsta känslan i hela världen.

Some days I can't even trust myself It's killing me to see you this way

 

I'll see you soon

Att sedan se hans kroppshydda bli mindre och mindre och själv stå helt frusen, bara se honom försvinna och få impulsen att skrika hans namn. Bli tvungen att vända sig om, hålla ihop sig och kuta som en blådåre till gaten som typ nästan är stängd och lite hoppas på att missa planet, bara för att få mer tid, bara lite till. 
 
Men man kan inte leva på stulen tid.
Och det är så svårt att njuta för tiden springer.
Tiden springer som om den var på väg till en stängd gate, desperat och alldeles, alldeles för snabbt.

We will lie under different stars, I am where I am, and you're where you are

Jag ville gråta för tiden
För solnedgången
För blickarna
För varje liten beröring
För omöjligheten av våra liv
För att det finns så mycket att hitta
För mitt svaga hjärta
För honom
För mig
 
Jag ville gråta för allt bra
Allt dåligt
Allt fint
Allt sorgligt
Allt vi någonsin gjort
Allt vi aldrig kommer göra
 
Ändå har det aldrig funnits en plats i världen jag hellre varit på än just där, just då, med honom och solens desperata sista strålar i våra ögon och gråten långt upp i min strupe.
 
 

Vi ska dansa, pausa

Hej.

Imorgon är jag fri at last. Jag är så förbannat peppad och nu jävlar i mig ska allt hända.


Run with me, through all cities




(14 dagar
19 dagar)

Slut och början
Människor som får en att känna sig fladdrig och fnittrig som en klyschig fjäril i sommarbrisen.
Människor som får en att känna sig som en krossad snigel på asfalten.

Upp ner
Hit dit
Intefanvetjag

Stressad och är på riktigt orolig för min överlevnad.
Fjorton dagar.
Visst sa jag det?
Fjorton.

Sen nitton också.
Och mina stackars ögon har fått se så mycket och ska se så mycket och min stackars kropp avlider i humörssvängningarna.
Bipolär kanske.
Men fan inte schizo.
(Det vet jag en som är)
(A typ flera)

Jag är glad och ledsen och jag vet inte riktigt hur det kan gå ihop.

(Min ursäkt för detta är att jag i en vecka agerat exemplarisk och blivit tvingad till lite jobbiga äckelsituationer. Men mest har det hänt en hel hög fina saker och det är så himla konstigt hur olika människor kan vara och hur man kan förändras och hur fina folk som gömmer sig ute i världen och i himmelen och på havsbotten och i universums alla svarta hål.)

Slutsatsen är att du är den enda jag kan vara med utan att dö inombords

(Utdrag ur en lyriksamling av yours truly)

Att en morgon dra upp persiennen
solen är redan påklädd och smakfullt sminkad
Jo, idag, idag är dagen.


Man tar sina klyschiga vingar och flyger
på planet skriver man ord i sin dagbok
längre är man inte en besvikelse för sig själv

 

Sedan en dag får man höra ord yttras
i en kombination
man aldrig i sitt liv kunnat föreställa sig
”Och vad händer om du vill ha mig och jag vill ha dig?”

 

Att vara lost och sedan found


Lite sånthär man peppar sig med när man vet att allt faller om man inte gör detta nu. Allt faller liksom ändå.

The pages are still blank, but there is a miraculous feeling of the words being there, written in invisible ink and clamoring to become visible. 
~Vladimir Nabakov

You must stay drunk on writing so reality cannot destroy you. 
~Ray Bradbury


Skriver bok, är inspirerad och typlitekärjagdörshhdetärenhemlis

– I wanted everything
– You can't have everything. It was never yours to have.

All the view is blue like you and all the way to the sea

Det är som känslan när man åker genom en europeisk småstad om natten, allt borde ju kännas så vackert men det börjar göra ont, det börjar skava och man vet inte längre var man hör hemma. Man är helt ensam i världen och saker påbörjas och avslutas och försvinner in i minnets vakuum och ingen kommer, någonsin, någonstans att förstå mig.

I need you so much closer





Lite Barcelona.

You can't choose what stays and what fades away And I'd do anything to make you stay







Att leva är att göra den tatuering du drömt om i tre års tid i en stad du aldrig varit i men bara är helt förälskad i och ingen vet något än. Ingen annan än du och den finaste varelsen som existerar och han ser dig i ögonen och ler åt att du är galen och gör precis det du vill och för att du är självständig. Och allt bara förankrar ditt hjärta i det ögonblicket, de korta sekunder allt faller ner över ditt medvetande och armen är bara helt bortdomnad och inget kan ta detta ifrån dig.

In the universe, we have never existed








All this devotion, I never knew at all





Är i Italien en liten stund, brb.

Julia Alvina. 19. Stockholm. Drömmer, skriver och gör. Mail: Fairytaleblog@hotmail.com
bloglovin
RSS 2.0